Nää

Jag får nog ingen bäbis. Den kommer nog att stanna kvar där inne verkar det som. Nu ger jag upp hoppet för jag blir så besviken när den bara luras hela tiden. Bara att acceptera och gå vidare med livet.

Äsh.

Det blir nog bra det här. Det ordnar sig...

Såhär är det.

Nu har jag och Tommy bestämt att hela första veckan som vi får vara hemma med våran bäbis så ska vi bara vara hemma och inte fara runt till folk. Om det passar oss med besök då så säger vi till annars så får alla som vill se våran bäbis vackert vänta i någon vecka. Bäbisen lider inte av att inte träffa alla direkt, den har inget behov av någon förutom sin mamma och sin pappa. Jag förstår att folk gärna vill träffa henne när hon kommit men nu är det såhär som jag och Tommy har bestämt så ni får helt enkelt vänta i 1 vecka. Första veckan tillhör bara oss.

Jag skriver detta nu bara för att jag vet inte om jag komnmer att skriva något mer inlägg innan för jag har liksom inte så mkt att berätta, men iaf. Till alla som vi känner:
Kom INTE förbi oanmälda (öht) första veckan för som jag precis har skrivit så skulle det vara väldigt meningslöst. Vi kommer att meddela er om/när vi vill ha besök.

Så nu vet ni alla. Inga undantag.

Hon har som sagt fortfarande inte visat några tecken på att vilja komma ut ännu men vi får se när jag uppdaterar nästa gång...

Ha en bra sommar alla!.

Seriöst

Sluta ringa och fråga om bäbisen kommit!! Vad tror ni? Fan asså, tur att man inte kan ge käftsmälllar via telefon.

Vecka 40

Denna veckan borde hon nog komma. Det är så det är beräknat iaf. Hoppas verkligen det för jag vet inte hur länge till jag orkar med det här.
Jag har känt mig som ett psykfall i flera dagar nu. Jag vet såklart att det bara är p.g.a. alla hormoner som finns i min kropp just nu men jag har verkligen varit helt galen i flera dagar. Bara gråtit och varit ledsen helt utan anledning. Weird.
Men det har som tur är gått över nu så nu känner jag mig "normal" (så normal som någon höggravid kvinna kan vara) och inte så anti människor. Skönt.
Det som plågar mig nu är att jag inte kan sova, och inte kan vila för att jag svettas som en gris så fort jag lägger mig. Även om det är i ett kallt rum. Hur ska man orka en förlossning när man aldrig får sova?

Igår så lagade jag en jättegod kött/svamp-gryta som jag ska äta resterna av idag. MUMS.
Stackars Tommy som inte tycker om varken svamp eller potatis men han fick helt enkelt peta undan. Potatis äter han iofs, bara det att han påstår att han inte gillar det...

Och bakade gjorde jag också igårkväll. Sockerkaka. Jag blev så sötsugen men vi hade inget godis eller kakor hemma (egentligen har vi kakor hemma men inga som jag ville ha just då...) så då gjorde jag en sockerkaka och åt en bit av den. Hur gott som helst. Jag känner mig faktiskt ganska stolt. Jag som annars brukar misslyckas med sockerkaka. Denna gången blev den helt perfekt.

Svettas!

Just nu håller jag på att svettas ihjäl. Fast egentligen är det ganska härligt ute. Jag vet inte vad det är med mig att jag ska svettas såhär mkt... jobbigt är det iaf. Men jag ska ta en svalkande dush strax så då blir det ju bättre.

Det var tänkt att Tommys mamma och syster och kanske någon mer från deras familj skulle komma ner 24/7. Alltså om en vecka. Men nu så ska Micke (Tommys bror) åka upp till norrland då, så Tommy tror att hans mamma och dem inte kommer att komma ner då.
Jag har ingenting emot hans familj men jag måste erkänna att det känns oerhört skönt. Som att en tyngd har lyfts ifrån mina axlar. Jag har varit så orolig för att inte hinna föda innan de kommer. För jag vill ju ABSOLUT inte att det ska vara folk här när jag börjar få värkaroch sådant. Då dör jag hellre, känns det som just nu iaf. Vi har planerat att inte berätta för någon förrän efter det är klart och jag vill såklart gärna att det ska bli så. Och tänk om jag skulla föda typ dagen innan dom kommer eller något. Då kommer ju jag och Tommy att vilja vara mkt för oss själva och lära känna vårat barn. Vi har planerat att ägna hela första veckan hemma till det och inte fara omkring och hälsa på folk så mkt. Så att man får amningen att fungera och sådär. Klart att vi kommer att träffa folk men absolut inte varje dag. Så att träffa hans mamma då hade knappast varit våran högsta prioritet. Såklart vi hade träffat henne men kanske 3ggr i veckan eller något sådant... Absolut inte varje dag iaf.
Så det känns skönt faktiskt. Det kommer att bli mkt bättre för alla inblandade om de kommer några veckor senare. Känns riktigt bra att slippa gå och oroa sig för det! skönt!

7 dagar kvar till BF enl. sm. och 12 dagar kvar till BF enl. ul. Men som sagt, sålänge hon kommer innan 1/8 så att vi kan fara till Henry då på födelsedagskalas så är jag nöjd ändå.

Seriöst

Nu blir jag fan less på mig själv t.o.m.
Då är det illa. Haha.
Jag blir så arg hela tiden... Det är jobbigt.

Nåväl

Så länge hon kommer innan 1/8 så är det väl okej då...

Vecka 39

Det ligger inte i min släkt att gå över tiden. Dessutom ligger det i släkten att få små barn. Men tyvärr så är det Tommys gener som kan förstöra, för där går dom över tiden och så får dom stooora bäbisar.
Om jag måste gå över så vet jag inte vad jag ska göra... Jag är ju redan så less på det här. Man tror inte att det ska vara såhär jobbigt innan. Men min rygg gör såå ont av all denna extravikt så det känns som att den ska gå av. Jag har ju gått upp 15 (!) kilo. Sen är magen så stor och otymplig så jag kan ju knappt röra mig.
Jag längtar tills det är över.

Jag bara gnäller. Jag borde döpa om min blogg till Nettans gnällblogg eller nått. haha. Nej men jag har bara inte haft något positivt att säga på ett tag, det mesta känns jobbigt just nu. Ni som har varit höggravida någon gång tror jag kan förstå mig...
Snart blir det bättre.

Tack Tommy!

Alltså jag måste ju ha världens underbaraste pojkvän!
Det kan inte vara lätt att bo med mig just nu. Jag gör knappast nått annat än att gnälla. Jag vill inte hitta på någonting eller umgås eller vara social. Jag är bara sur och grinig. Jävla hormoner. Jag sminkar mig inte, (känns meningslöst) jag går omkring i mjukisbyxor och en gammal t-shirt, Jag ser ut som en fet gris känns det som. Jag ställer helt orimliga krav.
Men klagar han? Nej, han tröstar mig när jag är ledsen och försöker få med mig ut och bryr sig om mig. Vill att jag ska ha det bra, må bra. Han gör verkligen allt i sin makt för att göra mig lycklig! Och det är inte lätt just nu kan jag säga!

Tack Tommy för att försöker förstå!
Tack för att du älskar mig!
Du är min styrka och mitt hopp! Utan dig vore jag bara en liten skalbagge!
Jag älskar dig!

Trött och gnäll

Alltså jag håller på att gå under! Jag är så oerhört trött. Jag orkar inte gör någonting alls. Jag vill bara sitta hemma och hänga på facebook. Jag Vill inte vara ute och träffa folk, jag Vill inte gå ut på promenader, jag Vill inte städa. För att jag orkar inte!

Jag kan inte sova på nätterna! Dels för att jag har förvärkar och sammandrgningar var tjugonde minut hela natten varje natt (Ok, det gör inte speciellt ont direkt men det är väldigt distraherande när man försöker sova), dels för att jag måste upp och kissa ca tre gånger per natt, och dels för att Jag alltid har så himla ont i ryggen varenda natt så jag tror jag ska gå av!
Jag orkar inte ens laga mat på dagarna. Har inte gjort det på flera flera dagar och näringsbristen hjälper ju knappast mot tröttheten heller.

Det enda jag orkar göra nu för tiden är att se på tv eller sitte framför datorn. Allt annat är för jobbigt.

Jag vill bara att ungen ska komma ut snart så att jag blir mig själv igen!! För det går inte att förneka att det är på grund av graviditeten som jag är såhär utmattad!

Humöret

Humöret är inte att leka med just nu kan jag säga. Jag är väldigt lättirriterad och sur hela dagarna. Tommy försöker att få mig på bättre humör men jag vill bara bli lämnad ifred. Jag har faktiskt ingen som helst lust att göra någonting överhuvudtaget. Jag vill bara vara ensam och skita i allt. Jag är så oerhört frustrerad för att bäbisen aldrig kommer för jag tror ju hela tiden. Ja jag vet att det är 2 veckor kvar men jag bryr mig inte. Blir lika irriterad iaf...
Ibland kan jag t.o.m själv tycka att det är lite synd om Tommy som får råka ut för min vrede. haha.
Nej men allvarligt, humöret är inget att leka med just nu... :-S

Hoppas att det blir bättre snart. Om jag ska hålla på och vara såhär ända fram tills jag föder så kommer ju både Tommy och jag att få nervsammanbrott.

Så less just nu.

Nu är jag verkligen less på detta! Man brukar få en massa "tecken" några dagar innan att förlossningen är på gång. Slemmproppen släpper, dålig i magen och sådana grejjer. Att då ska det starta inom en vecka för de allra flesta tydligen. Men inte en enda sammandragning. Inte en enda värk. Ingenting. Allting pekar på att det borde starta snart men icke! Och jag blir lika besviken varje dag då det aldrig händer något.

Nu så har jag äntligen skaffat mig en ny blogg. Det tog ett tag men nu är det gjort.
Jag är just nu gravid i vecka 38 och jag vill bara att ungen ska ploppa ut någon gång. Men det verkar inte hon tycka för hon visar inga tecken på att vilja komma ut riktigt ännu. Bb-väskan är packad och klar iaf.
Nu är det bara att vänta.