Alltså jag måste ju ha världens underbaraste pojkvän!
Det kan inte vara lätt att bo med mig just nu. Jag gör knappast nått annat än att gnälla. Jag vill inte hitta på någonting eller umgås eller vara social. Jag är bara sur och grinig. Jävla hormoner. Jag sminkar mig inte, (känns meningslöst) jag går omkring i mjukisbyxor och en gammal t-shirt, Jag ser ut som en fet gris känns det som. Jag ställer helt orimliga krav.
Men klagar han? Nej, han tröstar mig när jag är ledsen och försöker få med mig ut och bryr sig om mig. Vill att jag ska ha det bra, må bra. Han gör verkligen allt i sin makt för att göra mig lycklig! Och det är inte lätt just nu kan jag säga!
Tack Tommy för att försöker förstå!
Tack för att du älskar mig!
Du är min styrka och mitt hopp! Utan dig vore jag bara en liten skalbagge!
Jag älskar dig!
söndag 12 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar