Min mamma och pappa och lillasyster har varit här och hälsat på. De stannade i två nätter. Det var faktiskt jättekul att ha dem här men det var även skönt när de åkte. Jag upptäckte att jag och mamma/pappa har väldigt skilda åsikter angående barnuppfostran. Jag tycker att mitt barn aldrig ska få skrika, jag tar alltid upp henne när hon börjar gnälla lite, jag väntar inte tills hon börjar skrika. Jag vill att mitt barn ska känna att hennes mamma lyssnar på henne och att hon inte ska behöva gallskrika för att jag ska komma. Däremot sa min mamma att det bara är bra för barn att få "lufta lungorna". Jag kan inte hålla med mindre. Dessutom tror jag inte på att skrika åt sina barn (när de blir äldre) alls överhuvudtaget någonsin men mamma och pappa säger att ibland måste man ryta till för att de ska lyssna och ibland är det bäst att säga till på skarpen från första början. Sedan så tror jag inte på att straffa barn heller. Straff är något som brottslingar ska ha. Inte barn.
Jag tror absolut att man kan få väldigt snälla och "lydiga" barn även om man aldrig skriker åt dem eller bestraffar dem.
Vissa säger att "man ska inte springa för minsta lilla pip". Ehh joo det ska man visst!
Jag vill tillägga att jag har haft en väldigt bra uppfostran/barndom och min mamma är helt underbar. Skulle aldrig vilja byta ut henne. Pappa likaså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar